Taoismen
TAO TE CHING OCH LAO TZU

Taoismen är en kinesisk livsfilosofi grundad av taoisten Lao Tzu.


Tao te ching 12

Tao te ching med kinesiska tecken.

En vers ur Taoismens källa av Lao Tzu förklaras


Vers 12:
Sinnenas buller

De fem färgerna förblindar ögat
De fem tonerna dövar örat
De fem smakerna trubbar av tungan
Ritt och jakt gör sinnet vilt
Värdefulla ting leder vilse

Därför leds den vise av vad hans kropp behöver
inte av vad han ser
Han avstår somligt och väljer annat

Vers 12 ur Tao te ching.



     Det är en rik värld vi bebor. Mellan snövitt och kolsvart finns ett fyrverkeri av färger, mellan åskans muller och småfåglars kvitter spelas oceaner av klanger, och hur många smaker finns det inte mellan salt och socker? Man får svindel, och måste fråga sig: hur skulle det någonsin gå att tröttna på allt detta?

     Men det går - kanske till och med rätt fort. En promenad i ett varuhus, där hylla upp och ner är en vildsint kakofoni av grälla förpackningar, vilkas färger slåss med varandra om våra ögons uppmärksamhet - då är det skönt att blunda. Och musik är en välsignelse - åtminstone när den faller oss i smaken - men även de två vackraste melodierna vi kan uppbringa låter apa i våra öron om de spelas samtidigt.

     Det kan förvisso bli för mycket av den goda varan. Med mat och dryck är detta självklart för envar, men vi glömmer lätt att det gäller alla sinnesintryck.

     Därför vet de största konstnärerna att man i den vackraste symfonin måste spela rikligt också med tystnader. Tomheterna mellan tonerna, mellan trumslagen och verserna - där är den trampolin som verkligen lyfter en musikalisk upplevelse.

     I bildkonsten är det en gammal sanning att de stora effekterna nås med begränsning. Michelangelo har sagt att det förnämsta måleriet efterliknar skuplturen, och den förnämsta skulpturen närmar sig relief. När Picasso hade sin blå och sin rosa period var det inte blott nödens lag - han levde vid den tiden ännu i ett armod - utan också en insikt som han sedan aldrig glömde: när konstnären begränsar sig sätter det fart på kreativiteten.

     Överflöd verkar sammalunda för de andra sinnena som de gör för gommen - när man stoppar i sig för mycket blir man däst, trött, tung. Att lära sig njuta är att lära sig avstå. Däri ligger det verkligt lustfyllda frosseriet.

     Man tänker på den pensionerade stinsen, som tillbringar dagen vid sin gamla arbetsplats och lugnt konstaterar: "Där kommer ett tåg, och det struntar jag i. Och där ett till." Han mår nog rätt bra.

     Tao te ching förmedlar samma sanning - tveklöst skulle såväl bokens legendariske författare Lao Tzu som hans främste lärobroder Chuang Tzu trivas ypperligt bredvid den pensionerade stinsen på järnvägsstationen. Också inom zen är det en känd välsignelse att kunna avstå, att vara sparsam med hur sinnena stimuleras.

     De fem färgerna, som nämns i versen, är grön, röd, gul, vit och svart, de fem tonerna C, D, E, G och A, smakerna söt, bitter, salt, sur och skarp - alltihop med symboliska resonemang hämtat från de fem elementen i kinesisk kosmologi: vatten, eld, trä, metall och jord. Men det är av underordnad betydelse - versen menar snarare alla färger, alla toner och smaker. Den vise vet att ta det måttligt med dem.

     Han ska inte avstå fullständigt - det vore att förneka sig själva livet. Nej, han ska bara ha vett att fråga sig vad han verkligen behöver, verkligen kan uppskatta fullt ut i stunden - och låta resten vara. Självklart betyder det att han i än högre grad kan förtjusas av färg, ton och smak. När han avstår somligt och väljer annat, är han helt enkelt kräsen. Jag tror att det var Marcus Wallenberg - för att gå från sakralt till profant - som hade ett sätt att testa förmågor i sin egen headhunting. Han bjöd dem på guldkrog och iakttog noga om de saltade och pepprade maten innan de smakat på den - i så fall var det tji för dem. Han var inte intresserad av deras tjänster.

     Nu för tiden finns en T-shirt med texten: "Den som har mest prylar när han dör vinner." Det hänger ihop. Kanske att gamle Marcus vann, fast han var försiktig med salt och peppar. Här finns en paradox, som gör Tao te chings 12:e vers svår för mången att ta till sig: att avstå blott för att vinna något större, det är inte att avstå. Sådan tystnad bullrar.


Denna artikel skrevs i maj 2001 för tidskriften AlphaOmega 3/2001.


TAO TE CHING

  1. Inledning


  2. Vers 1: Man får känna lust


  3. Vers 8: Välvilja utan villkor


  4. Vers 11: Den nödvändiga tomheten


  5. Vers 12: Sinnenas buller


  6. Vers 17: Att bli minnesmärke


  7. Vers 28: Manligt fast kvinnligt


  8. Vers 31: Krig är begravning


  9. Vers 50: Döden är en helt annan sak


  10. Vers 77: Politisk nirvana



Boken om Tao

Tao te ching, av Lao Tzu - översatt och kommenterad av Stefan Stenudd.
Tao te ching - taoismens källa

Tao te ching, den kinesiska klassikern skriven av Lao Tzu för långt över 2000 år sedan. Här är min svenska tolkning med utförliga förklaringar av taoismens principer. Klicka på omslagsbilden för att se boken på Adlibris nätbokhandel.