Taoismen
TAO TE CHING OCH LAO TZU

Taoismen är en kinesisk livsfilosofi grundad av taoisten Lao Tzu.


Tao te ching 17

Tao te ching med kinesiska tecken.

En vers ur Taoismens källa av Lao Tzu förklaras


Vers 17:
Att bli minnesmärke

Den förnämste härskaren är knappt känd av folket
den mindre värdige är älskad och hyllad
den än mindre värdige är fruktad
den minst värdige är föraktad

Ur vers 17, Tao te ching.



     Vi har valår. Våra politiker väsnas i en stegrande kakofoni, fram till valdagen. De tävlar om att märkas mest och låta bäst. Det är inte förenligt med taoismens idé om hur makthavare bör uppträda. De som härskar, berättar Tao te ching på flera ställen, ska vara såsom osynliga, diskreta både i framtoning och i handling. Aldrig skylta med sin makt, aldrig skryta över sina gärningar. Den ledare som förstår att hålla tyst om sina förtjänster ska få det förnämsta betyget:


När hans gärning är fullbordad säger folket:
Det hände av sig självt.


     Modern politik är sannerligen fjärran från detta ideal. Partierna, som egentligen är kollektiv, gör allt de kan för att lyfta fram sina partiledare i en kändisgalopp, som har allt mindre av politik i sin kärna. Denna personkult skyller de på massmedia, men de finner inga svårigheter med att anpassa sig efter den - och trivas där.

     Politiken har blivit ett skådespel, där det viktiga inte är vad man uträttar, utan vad man tycker - eller säger sig tycka. Hur mycket brösttoner man kan få till, hur mycket indignerad man kan låta över orättvisor, och hur engagerad i hjärtefrågor. Av handling är det betydligt mindre. Faktiskt verkar politikerna, när de väl kommit till makten, göra ungefär detsamma som deras motståndare gjorde när den politiska maktens stafettpinne var i deras hand. I detta skådespel byts ibland aktörerna ut, men manuskriptet ändras aldrig.

     Folket är inte så enfaldigt som politikerna helst vill föreställa sig. Teatern får till resultat att politikerföraktet växer. Det är inte att förvånas över. Taoismens ideal är inte bara en längtan efter skön stillhet, det är också en klok politik för ett samhälle som vill förbli i trygghet, som vill nå en ordning och bevara den, som vill att beslut som fattas av överheten ska mottagas som självklara och inte behöva genomdrivas med maktmedel.

     Många frågor i politiken är delikata och komplicerade. Taoisten är försiktig i sin hantering av dem, förhastar sig inte vad gäller deras lösning. När brådska styr i politiken, blir det alltför ofta så att lösningen på ett problem snart skapar fem nya problem, ofta etter värre. Politiker som i stället vågar begrunda frågan sansat skönjer med tiden den goda lösningen, som när den väl uppenbaras blir så självklar att folket därefter säger att allt löste sig av sig självt.

     Men våra politiker är själva fångar i personkulten. De vill inte vara omärkliga, även om det skulle göra deras värv lättare. De vill märkas, även om det betyder att de riskerar förakt i stället för hyllning. Det är självförverkligandet de jagar - på hela samhällets bekostnad. Att sätta sina märken och bli ihågkommen. Och nog heter det i Tao te ching, vers 33: "Den som dör utan att glömmas får ett långt liv."

     Vi vill inte gå osynliga genom livet, vill inte lämna det utan att något av oss blir kvar - må det så vara egen avkomma eller byggnadsverk eller memoarer lagrade på Kungliga Biblioteket eller gärningar som noteras i nutidshistorien. Vi vill inte försvinna helt.

     Vi vill inte dö. Det är haken, som spökar så ofta i mänskligt handlande - också i politikernas behov att märkas. Man kan förstå deras strävan, som ett slags besvärjelse mot dödens utslocknande. Och det är sannerligen inte bara politiker som törstar efter berömmelse - numera syns det vara en väldig mängd människors allra största längtan. Andy Warhol sa att i vårt moderna samhälle kan snart sagt var person nå berömmelse - i femton minuter - och konsekvensen är att därefter hamnar alla ohjälpligt i den stora glömskan. Ju fler som ropar på uppmärksamhet, desto färre som varaktigt når den. Se där, ett massmedialt ekorrhjul, som snurrar allt fortare.

     Gärning är en annan sak. Den som uträttar något som gynnar samhället, skapar ringar på vattnet. Det ena leder till det andra, till det tredje. Samhället utvecklas vidare, från det goda beslutet växer i oändlighet reformer, förbättringar, framsteg. Den goda gärningen har evigt liv, fastän namnet på dess aktör glöms bort. Den som lämnar något sådant efter sig, ska väl kunna dra sin sista suck med lättnad?


Denna artikel skrevs i juli 2002 för tidskriften AlphaOmega, som dock lades ner före publiceringen.


TAO TE CHING

  1. Inledning


  2. Vers 1: Man får känna lust


  3. Vers 8: Välvilja utan villkor


  4. Vers 11: Den nödvändiga tomheten


  5. Vers 12: Sinnenas buller


  6. Vers 17: Att bli minnesmärke


  7. Vers 28: Manligt fast kvinnligt


  8. Vers 31: Krig är begravning


  9. Vers 50: Döden är en helt annan sak


  10. Vers 77: Politisk nirvana



Boken om Tao

Tao te ching, av Lao Tzu - översatt och kommenterad av Stefan Stenudd.
Tao te ching - taoismens källa

Tao te ching, den kinesiska klassikern skriven av Lao Tzu för långt över 2000 år sedan. Här är min svenska tolkning med utförliga förklaringar av taoismens principer. Klicka på omslagsbilden för att se boken på Adlibris nätbokhandel.