Vers 1:
Man får känna lust
Den som är fri från begär ser mysteriet
Den som är fylld av begär ser manifestationerna
Dessa två springer ur samma källa
men skiljer i namn
Dessa två är hemligheten
hemligheternas hemlighet
porten till alla under.
Ur vers 1, Tao te ching.
När jag som tonåring för första gången kom i kontakt med Tao te ching, var det genom min aikidolärare Toshikazu Ichimura, som gav mig boken i en amerikansk version med elegant penselkalligrafi av verserna på vänstersidorna och den engelska tolkningen på högersidorna. Det var en tjusig bok, svår att lägga ifrån sig, vilket mestadels hade med kalligrafin att göra — men när jag ögnade igenom den första versen blev jag gripen av själva texten, fast jag annars redan på den tiden hade blivit lite mätt på böcker som skulle berätta om hur allting i världsalltet hänger ihop egentligen.
Första versen börjar med något av en ordlek, när den säger att den Tao som kan benämnas Tao inte kan vara den sanna Tao — något som är än mer kryptiskt och liksom lustigt i den kinesiska skriften, som i princip staplar några tecken för Tao på varandra. Det är denna initiala plats för ordet Tao som givit boken dess namn, jämte ordet Te som inleder bokens andra del.
Men ordleken, om än festlig att ge sig i kast med, var inte vad jag fångades av, utan raderna om mysteriet och manifestationerna. Tao te chings logik är enkel och tydlig. Om man är fri från begär, då kan man förnimma mysteriet, den bakomliggande gudomligt förhöjda sanningen — och om man i stället låter sig fyllas av begär, då ser man allt det som världsalltet manifesterar sig genom, man tar in världen.
Det radikala är att Tao te ching inte gör någon skillnad mellan dessa två — det ena tillvägagångssättet är inte heligt, och det andra inte fördärvligt. De utgör varandras komplement. Om man inte bejakar båda, kan man inte se helheten och inte träda in genom porten till alla under.
Och det är sannerligen en välbevarad hemlighet. De allra flesta religioner fördömer begär, njutningar, ja allt världsligt. De menar att man måste ta avstånd från det tingsliga, tukta sina lustar, förneka sig jordiska nöjen — för att ha chansen att med Joe Hills ironiska ordlek få "paj i himlen när man dör" (pie in the sky when you die). Religionerna är märkvärdigt samstämmiga i att människan ska koncentrera sig på mysteriet, som kräver frihet från begär, och akta sig noga för begäret med vilket man i stället ser manifestationerna, det världsliga. En trist ordning, onekligen, som knappast någon människa lyckas efterleva helt och fullt — och just denna oförmåga hos oss att leva upp till dylika ideal borde ju vara nog med bevis på att det är något galet med dem.
Tao te ching är då befriande genom att reservationslöst — utan moraliska pekpinnar — bejaka båda sidorna av tillvaron. Mysteriet och manifestationerna, att frigöra sig från begären och att låta sig uppslukas av dem. Man får vara såväl S:t Franciskus som Oscar Wilde, både den asketiske fattigmunken och vällustingen som kom över sina frestelser genom att falla för dem. Tao te ching understryker till och med att man måste bejaka båda dessa sätt att vara, för att skåda hemligheternas hemlighet, för att kunna förstå.
Ty de springer ur samma källa, de har samma ursprung. Bara hur de benämns skiljer dem åt. Man kan se mysteriet inuti manifestationerna lika väl som man kan förnimma manifestationerna i mysteriet. Att vara utan begär är på sätt och vis detsamma som att fyllas av det — motsatsernas förening, ytterligheternas spegling av varandra. Yin och yang.
Det ena kan inte finnas utan det andra. Att leva är att befinna sig bland manifestationerna, mitt i det världsliga — varför då ta avstånd ifrån det? Bara genom att känna på tillvarons villkor kan man ana vad som ligger bakom och inom dem. När man mitt i begäret känner att det inte biter, inte fångar, utan är som en lek — först då kan man frigöra sig från begäret. Och bara om man kan vara helt fri från begäret är det möjligt att låta sig uppfyllas av det i nästa nu. De behöver varandra.
Denna artikel skrevs i mars 2002 för tidskriften AlhpaOmega 2/2002.
TAO TE CHING
Tao te ching, den kinesiska klassikern skriven av Lao Tzu för långt över 2000 år sedan. Här är min svenska tolkning med utförliga förklaringar av taoismens principer. Klicka på omslagsbilden för att se boken på AdLibris nätbokhandel.
